# att vara halv Author: lightseeker när jag var barn så hade jag ett hemspråk till, tills min ena förälder, av någon outgrundlig anledning valde att sluta tala sitt hemspråk med mig. Mitt ena språk ligger och flyter omkring i glömskans dimma, liksom dis över dunkla vatten. Jag kan inte fånga det, hur jag än anstränger mig. Vid några enstaka tillfällen i mitt liv, så har enstaka ord dykt upp ur glömskans töcken och det blir en fysisk känsloorgasm: JAAA, det kände jag igen på två millisekunder, jag vet omedelbart vad det betydde. Innan översättningen ens har nått fram till ögonens näthinna, har jag hunnit att förstå innebörden av detta glömskans språk. Men mitt jag har kännts halvt. Gudinnan gav mig mina rötter tillbaka. Hon talade så ofta till mig, men jag kunde inte höra allt som hon sa, i sina långa tal. Jag kunde se henne i flera år, men bara som en ljusvarelse. Så helt plötsligt, stod hon där framför mig och jag kunde tona in detaljer i hennes utseende, höra hennes historia, hur hennes jag hörde ihop med mitt HELA jag, även min halva, i minnet bortlömda, kulturhistoria. Hon fick mig, inom loppet av några få minuter, att inse hur allt hängde ihop: livets mening, förfluten tid, nutid och framtid, ödet och det fria valet. Hur kan det komma sig att någonting som har tagit kraften ifrån en ett helt liv: att bara ha tillgång till halva sin kulturella bakgrund, kan vara löst på några få minuter. Jag är HELA jag igen. Det måste vara många fler här, som bär på liknande vittnesbörder. Titta på de sk. kristna tex. Så vi hedningar borde ju rimligtvis ha liknande erfarenheter. Är jag unik? kan ni inte dela med er av era djupaste kontakter med gudinnan el. dyl. Det skulle kanske ge en djupare bild av hur människor här, har för upplevelser/erfarenheter i bagaget. ## Comment 1 Author: BranDuir Hade min första (och kanske största) kontakt i 18 års åldern...i och under en NDU.... I denna upplevelse fick jag veta varför jag inte skulle gå över, och att jag hade en uppgift att fylla i detta liv...en stor uppgift, som jag än i dag int eär säker på att jag komer att klara av...\*S\* Dock har jag förvisso med sidospår och avvikelser vandrat stigen sedan dess....  Känslan av att vara hel....ja den längtar jag också efter....vet inte riktigt vad som skall till för det idag...men förhoppningsvis kommer det en dag! ## Comment 2 Author: SEVikinq Oj oj oj, ni kunde inte skriva det bättre. Känslan av att vara HEL, det är min största dröm åxå. Kram till er.....  SEV ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 3 Author: Jodrena Det är kanske ur den känslan, som verkar infinna sig hos alla som är medvetna om sitt inre jag, som tankarna och tron om reinkarnation utvecklats? Att man för varje liv utvecklar sig själv till att slutligen bli hel, då är man färdig, en del av guden, nirvana eller vad man nu tror på. Eftersom detta inte helt och hållet tillhör min tro är det kanske dumt att uttala mig på detta sättet, jag ber om ursäkt om någon tar illa upp. Det var bara en teori som dök upp hos mig. Jag själv tycker det ter sig ganska naturligt att vi sökare inte känner oss hela. Det är hungern som driver oss till fortsatt arbete med andlig utveckling. Och ju mer vi lär oss desto mer upptäcker vi att det finns att lära sig. På något ironiskt sätt känner jag precis som du, att språket gjort mig halv. Och detta trots att jag är tvåspråkig och använder båda språken i vardagen. Det är för att jag består av två skilda halvor. Och ingen av dem är hel. ## Comment 4 Author: BranDuir Språken spelar nog in en del tror jag med...jag är ju oxå flerspråkig och känner ibland att jag känner mig bättre på det ena...hmm svårt att uttrycka det så....men inte helare men mer hemma....