# Funderingar ang. barn...
Author: OzzyochJag

Jag väntar mitt första barn nu i dagarna.  
Är beräknad till 10 dec.  
  
Funderar lite över hur mitt barns kompisar och deras föräldrar kommer ställa sig till min tro.  
Det är ju inte alla mammor som har ett altare med stort pentagram över i sovrummet. Tycker redan att jag fått konstiga reaktioner ibland över att jag är Wicca, från arbetskamrater och gamla vänner jag inte träffar så ofta numera. Brukar ändå inte prata så mycket om det, men så kommer det på tal ibland.

Kan ju tänka mig hur det kan låta på dagis när det är dags för det.  
Barn pratar ju gärna om allt med alla.  
  
Ni som har barn, hur reagerar barnerns omgivning?

## Comment 1
Author: Alvljus

Min dotters (7 år) kompisar tycker det är urhäftigt. :)

Tidigare i höstas ropade hon in mig på hennes rum där hon stökat runt bakom stängd dörr hela eftermiddagen. Hon hade tagit en kartong, lagt ett tygstycke över och ställt dit saker hon tycker om - stenar och ekollon hon hittat ute, en rosenkvarts hon fick av mig en gång, ett gosdjur, en ängel-figurin, lite pärlor och annat. Med stolhet lysande i ögonen sa hon "titta mamma, jag har också ett altare!"... :)

Jag har inte berättat om wicca för henne, hon måste själv upptäcka sin väg i livet... Men jag tyckte det var så fint, hon hade ju förstått själva poängen med ett altare utan att jag ens förklarat - att skapa en plats där man mår bra och där man samlar sånt man tycker om!

Barnen växer ju upp med Harry Potter, Sagan om ringen och en magisk värld via film och dataspel så faktiskt tror jag inte att de tycker det är märkligt alls. Det är de vuxna som har stelnat i sitt tankesätt och glömt bort hur man ser magin i vardagen.

## Comment 2
Author: lightseeker

alla livets val, får man betala ett pris för, så även om du väljer att vara offentlig med din tro. Det svåra blir ju, som du misstänker, om det är ditt barn som skall betala det priset, i form av utanförskap, mobbning, osv.

## Comment 3
Author: Bappho_

Jag har två barn, 13 och 6 år. Deras pappa har också en annorlunda tro och livsfilosofi, (han är inte häxa dock). Och även om vi inte velat pådyvla våran tro på våra barn så snappar de ändå upp en hel del. Jag har aldrig haft några direkta reaktioner så att någon har sagt något direkt till mig, men min äldsta son hade lite problem just när han började skolan. Sedan lärde han sig snabbt vad som var okej att säga och vad som man ska vara tyst om. Men som sagt, i början i skolan pratade han så som han var van att vi gjorde hemma, och mycket av vad han såg som sanning uppfattades av hans kompisar som fantasier och sagor, så de tyckte att han var ganska knäpp då såklart.

Nu när hans vänner är äldre så finns det en del som tycker att det är rätt så coolt att hans mamma är häxa och då berättar han det gärna.

Så visst, bryter man det gängse mönstret och är annorlunda på något sätt så får man betala ett pris. Och jag själv betalar gärna det priset, men vill inte att mina barn ska få betala det såklart.

## Comment 4
Author: OzzyochJag

Tack för era svar!  
  
Jag har alltid varit lite anorlunda, och jag hoppas att min dotter kommer bli stark nog att stå för sig själv och sin knasiga familj också.  
  
Det är väl snarare föräldrar och andra vuxna i barnets omgivning jag är orolig för än mitt barns kompisar. För som ni säger, barn tar det mesta naturligt.

Alvljus:  Det värmde i hjärtat att läsa om din dotter.  
Vill ju inte heller visa min dotter vägen till wicca, men visst hoppas jag på att hon kommer hitta samma väg som jag. :-)

## Comment 5
Author: Tristania

svarar på ett lite sent inlägg,tror jag,kankse kan min åsikt vara till hjälp ändå.....jag har född metalmamma![Fl&ouml;rt](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif),har alltid samlat på döskallar,häxor och drakar,och blev intresserad av häxor och deras kraft för ca 6 år sedan....(gick utbildning i Lund),så mina barn har ju varit "vana" vid mina "konstigheter".....och deras vänner tycker det är jättehäftigt.Föräldrarna stör sej,har mycket fördomar och tror jag tillber djävulen och lurar mina barn,men då är det nog viktigt att man hämtar ännu mera kraft,att man försöker stå pall......detta är ju JAG och det måste jag ju få fortsätta vara.....mina barn har inte blivit mobbade,och jag tror inte dom kommer bli det heller,inte pga mej iallafall.....jag tror det är viktigt att man orkar fortsätta med sin tro,och att man inte viker för andras fördomar.

## Comment 6
Author: fairytindra

min 17 åriga dotters kompisar är lite rädda för mitt altare och de är nog lite osäker på mig oxå. Sist hennes kompisar var hemma stod jag och täljde på en träpinne som ska bli skaft till min kvast ..men mina barn tar det alla tre bra ialla fall ..kram tindra

## Comment 7
Author: skogsgubben

Ja det där här är inte lätt. Det största problemer som jag ser det kommer från vuxenvärden med deras fördomar och okunskaper.  Vårt samhälle är ju uppbyggt på kristen grund så man kan inte förvänta sig speciellt mycket förståelse och acceptans. De kristna värderingarna sitter djupt rotat hos flesta, även hos de som inte anser sig kristna.

Barn är ofta väldigt öppna, accepterande och inte dömmande. De är inte så fördomsfulla utan frågar om de inte förstår och tycker något verkar annorlunda. Men detta förändras när de bir för påverkade av vuxenvärlden. Trist.

## Comment 8
Author: Tristania

Jag håller med skogsgubben......det är vi vuxna som "skrämmer" ungarna...men att va häxa är ju "dåligt i mångas ögon,okunskap tror jag.Att va häxa innebär för mej att värna om naturen och att alla människor har ett lika värde.

## Comment 9
Author: NightPhoenix

För min yngsta är det naturligt och hon är själv smått intresserad men min 17-åring tycker att jag är en knäppgök men så länge jag inte springer på stan och pratar högt med kråkorna eller kottarna är det ok säger hon.

## Comment 10
Author: [Borttaget]

Jag håller med er andra, det är i vuxenvärlden fördomar, attityder, okunskap  etc. verkar och uppstår. Samhället förändras dock, andra religioner verkar brevid kristendomen, andra livsåskådningar blir allt mer accepterade ändå, överhuvudtaget känns det som det är mer OK med mycket idag än för bara 20 år sedan. Så självklart hoppas jag på att det bidrar till att samhällssynen blir mer accpeterande med tiden. Personligen struntar jag i det, jag tror och gör som jag vill ändå, men för sakens skull bryr jag mig.

## Comment 11
Author: varulven

Det betyder ju att du fått din bebbe nu!!! grattis (lite sent men i alla fall)
