# svackor Author: varulven varför är det så, att ena dagen känns allt det här (ids inte utveckla ni fattar säket i alla fall) så fruktansvärt rätt! Jag är kunskapstörstande och vill utforska, lära mig, öva på olika saker och helt och hållet "lrva som jag lär" så att säga. men så en del dagar, som idag, då jag sitter och bläddrar igenom forumet här, så känns det bara fel och allt känns bara flummigt och jag kan inte ens i in vildaste fantasi tro på någonting över huvud taget. Jag sitter som en zombie framför datorn och vet egentligen inte vad jag håller på med. varför är det så? jag är ju lyckligast de dagar då allt känns helt rätt liksom... åh vad less jag blir. ## Comment 1 Author: Coturnix Inte tro på ngt överhuvudtaget? Ibland är man less. Kanske handlar det om att man är så trött. Och årstiden är en tid som åtminstone jag borde gå i idé under...:( Precis vadsomhelst kan upplevas som "flummigt" när man inte orkar. Kvällstidningar och skvallertidningen på folktandvården det tycker jag är hur konstigt som helst...:( Ibland behöver man ta paus och fylla på med helt andra saker, göra ngt som man inte brukar göra...:) Det här är bara hur jag tänker ibland :)Och svackor...en dag kan tex. en artikel te sig obegriplig...två dagar senare är den fantastisk!:)_tom. svallertidningen kan vara rolig i sin bisarrhet!_ ## Comment 2 Author: [Borttaget] Det är så, Livet skulle vara för tråkigt om det var enformigt, och om inget händer, därför händer det! Den stora kosmiska ordningen! ## Comment 3 Author: fridelfina Kanske det handlar om att finna Flow? Läs boken om det fenomen som uppstår då allt flyter och man tycker om livet! Trixet är att kunna skapa flow när livet är trist också, det handlar om vilken inställning man har. Fast å andra sidan så tror jag ju att man inte kan ha "flow" jämt egentligen, då skulle man inte uppskatta flow alls? Csikszentmihályi, M. (1999) _finna FLOW_. Falun: Natur och Kultur. När jag läste på SU så gjorde vi en A-uppsats i Positiv Psykologi där vi bland annat skrev om flow. ## Comment 4 Author: KlaraStjarnljus Jag har fått lära mig att t.ex. under inlärning och utveckling går det i s.k. trappsteg. Man går upp ett steg, sen kommer en lång platå där man kan bli uttråkad eller omotiverad, man tycker att inget händer och det kan kännas som om allt går tillbaka. Tills nästa steg kommer, och man får ett uppsving. Vad tror du om det? ## Comment 5 Author: varulven tack för svaren. De var genomtänkta och kloka :) #4 trappstegen lät otroligt rimligt faktiskt. ## Comment 6 Author: zeretki Känner igen det där, jag tror det har med kraft att göra. Att jag gör nåt som leder till att jag tappar kraft. Dator är ett bra exempel. KOnflikter. ## Comment 7 Author: [Borttaget] dator? min dator är min slav, för jag kan så mycket om den så den vet att om den bråkar får den feting spö:P ## Comment 8 Author: [Borttaget] _(...) och jag kan inte ens i in vildaste fantasi tro på någonting över huvud taget._  Kanske ligger svaret där? För mycket tro, för lite veta? Sysslar man med tro, så kommer tvivel.  Viva la empiri! ## Comment 9 Author: varulven #8 det ligger det nog en del i, men vissa dagar så VET jag en jävvla massa saker och dagen efter så TROR jag inte på det jag visste liksom... svårt att förklara ## Comment 10 Author: [Borttaget] Nej, inte så svårt. Om du VET, så finns ingen plats för tro, och därmed inga tvivel. Vet du, har det, i mitt bruk av ordet, gått förbi det där med att tro pga att du upplevt det så starkt, och så många gånger, och så kontrollerat att det inte finns utrymme för att tvivla. Du tvivlar väl aldrig på att du kan gå, eller dricka vatten t.ex.  **Om du vet** att ngt funkar, eller finns, så har du sett det hända om och om igen, du kan påkalla det (i stort) när du vill och du vet att andra, kanske även om de inte "tror", påverkas och kan känna av det.  Under sådana förhållanden finns ingen möjlighet till tvivel.  **Det blir svårare** då man enbart i sig själv tror sig veta ngting. Något man gärna tror på, men inte riktigt helt kan veta om det är sant eller ej. T.ex. det här med orber. Kanske t.o.m. det här med att folk är mediala, och synska, då de gång på gång (på t.ex. detta forum) upppvisar så VITT skilda åsikter om saker, eller platser, som de anmodas "läsa av". Sånt leder till tvivel.  Lösningen är att utöva sånt som verkligen fungerar, utan att man behöver tro på ngt, eller lägga sin tillit till ngn bok eller annat skrivet material som skriver "hur det är".  Att praktisera det som verkligen lämnar en med erfarenheter där tvivel aldrig kan få grogrund för att de är så starka, så klara och så utan ifrågasättande som de kan bli.  Skala alltså gärna bort det andra ett tag. Vad det blir vet bara du, men gör bara det som verkligen FUNKAR. Allt annat kan du egentligen skrota för gott, imho. Lycka till. Du är nog snart på banan igen. ## Comment 11 Author: zeretki #10  Hmm, jag tror vi två är väldigt olika personligheter i grunden, för även om jag vet att vi talat mycket om mina erfarenheter och sådant så känner jag i grunden att jag aldrig VET någonting.  Jag är expert på att ifrågasätta allt. Och då menar jag allt. OK, jag tvivlar inte på att jag kan gå. Även om det skulle kunna vara så. Men ibland tvivlar jag på att jag drömmer eller att jag lever på riktigt. Knäppt, kanske det. Jag känner dock starkt, att oavsett mina upplevelser så kan jag aldrig veta någonting egentligen. Och då är skillnaden mellan att tro och att veta...förvirrande. För mig. Hur ska jag som jag funkar kunna ställa mig till det du skriver, när vi ser så olika på vad det är att VETA något? \*nyfiken\* Vad tror du om en sån som jag, Trumman? ## Comment 12 Author: [Borttaget] Jag tror du är som jag, för ett bra tag sen. Tror alla är där då och då, då vi TÄNKER FÖR MYCKET och tvivlar på oss själva och våra upplevelser.  Med erfarenheten, och åren i utövande av vald väg, kommer vissheten om att detta är sant, på riktigt och inget jag bara fantiserar. Speciellt om man sysslar med sånt som hjälper, och påverkar, andra människor och inte bara med personlig utveckling och navelskåderi.  Att du är osäker även på dina allra starkaste erfarenheter är en nybörjarsvaghet, den försvinner som sagt med åren och med erfarenheten.  Tillit är ett nyckelord i sånt här. Kritiskt tänkande ett annat.. och DET är du ju iaf bra på! Kör hårt! Skallran kommer hjälpa dig. ## Comment 13 Author: zeretki #12 Jo, det stämmer nog och det är inte så att jag tycker du har fel. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Jag ser bara att det du skriver kan tolkas olika beroende på hur säker man är på sig själv. HUr van man är på att lita på sig själv. FÖr litar man inte på sig själv, då tror man att allt man själv upplever är fel och falskt och måste då lyssna på andra. Och det absolut svåraste är att veta NÄR man ska vara kritisk och när man ska ta saker som dom är! NÄR man tänker för lite och NÄR man tänker för mycket. Det är dom små skillnaderna som gör det...  ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13 Ja det är en annan femma. Jag snackade om tvivel och att veta, öita på sina erfarenheter, inte på dålig, eller bristande, självkännedom.  En, tyvärr, väldigt vanlig åkomma i den här "branchen".