# Svenska Kyrkan. Author: Panora Provar göra en undersökning, vet inte om jag kan. Min fråga gäller medlemskap i Svenska Kyrkan. Kan man vara häxa och samtidigt medlem i kyrkan? ## Comment 1 Author: Panora Ja, det är jag som har röstat. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) (1 röst än så länge ![Räcka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif)) Jag har gått ur svenska kyrkan ganska nyligen. Tycker visserligen om kärleksbudet och den varma gemenskapen jag upplevt där. Tycker om känslan och doften av andakt när jag går in i en kyrka. Är "kristen" i min infödda kultur, och säkerligen djupt påverkad av kristendomen. Tycker om människorna, glädjen, den andliga aspekten, har bara goda egna erfarenheter. Trivs - tills "de" börjar öppna munnen ... och delger en syn på tros-livet om jag bara inte kan dela. ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif)  Allt ska ju liksom stämma överrens. Alla mina livserfarenheter, all min kunskap, hela min syn på livet som helhet (och döden) ska få plats, alla mina inre världar ska kunna smälta samman.  Ingen av "de stora religionerna" är något för mig. De är inte rätt för mig. Det som ligger närmast, är Wicca. Men mest har jag nog en alldeles egen syn på vad jag kallar "Gud" - eller snarare "Livskraften" - eller ... vet inte vad jag ska sätta för namn på min andliga världssyn. ## Comment 2 Author: Carina.S Både jag och min karl har gått ur svenska kyrkan för många år sedan. Jag anser att religionen har inget att erbjuda mig. Jag behöver inte gå till kyrkan för att  vara andlig, jag kan lika gärna sitta på skithuset och vara andlig....Min motsvarighet till det som kallas "Gud", är själva livet, kärlekens kraft, som vi alla bär inom oss. Sen var man finner denna kärlekskraft, är opp till var och en naturligtvis. En kyrkolokal är ju oftast full i energi efter människor, som sökt sig dit i samma "andliga" syfte, så därav denna " atmosfär" i de flesta kyrkor. Men det är min uppfattning bara. Det har inte med någon sorts tro eller religion att göra. Religion = Instutition för mig, och Andlighet = Upplevelse ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 3 Author: Iram Jag har gått ur kyrkan för några år sedan. Om man vill vara häxa och ändå medlem i svenska kyrkan är förstås upp till var och en, men för mig personligen är det inget alternativ. Visst går en del av kyrkoskatten till bra hjälparbete som t ex diakonin utför, det säger jag absolut inget om. Men då jag tänker på allt det andra man också får vara med och stödja på samma gång, som kvinnoprästmotståndare och trångsynthet i största allmänhet, då är jag ändå glad att jag gick ur. Dessutom är det helt enkelt inte min religion, så varför skulle jag vara med? ## Comment 4 Author: zeretki Har gått ur men anser att det är upp till var och en. VIll man vara häxa och kristen samtidigt så funkar det säkert för en. :) Jag tror inte på Bibeln eller någon helig skrift alls, inte som jag hittat hitills iallafall. Tror inte på någon fast religion. ## Comment 5 Author: AnneN Jag är medlem i svenska kyrkan men är allt annat än kristen, men det är inget som stör mej direkt ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag gick ur svenska kyrkan för några år sedan. Jag hade efter en hel del sökande genom livet hittat mig själv och min röda tråd i livet. Till en början så tänkte jag inte så mycket på att jag var med i svenska kyrkan, eftersom jag inte på något sätt var aktiv. Men ju mer jag växte in i mig själv, i mig själv som häxa, så föll det sig naturligt att gå ur. Fick en del starka reaktioner. Vänner och familj som förfasade sig över detta. Inte kan man väl gå ur kyrkan bara så där? Var jag ateist!? (Som om det vore enda möjliga alternativet till att vara kristen..) Det var som om folk i min närhet inte själva hade reflekterat över vad det innebär att faktiskt vara medlem i svenska kyrkan. För varför skulle jag vara med i en religion som min själ och mitt hjärta inte tillhörde? De själva kallade sig inte för kristna (inte alla iaf), men var ändå med. Varför då? För vad innebär det att vara med i svenska kyrkan? Jag blev medlem genom mitt dop som spädbarn och det hade jag ingen kontroll över. Men som vuxen har jag ett val. Jag kan välja själv. Att fortsätta att vara med i svenska kyrkan, samtidigt som jag intitierat mig själv som häxa och inte alls tror på det kristendomen förkunnar, skulle vara dubbelmoral för mig på något vis. Hyckleri. Som att försöka sitta på två stolar samtidigt eller nåt. Nu talar jag förstås bara för mig själv här, vad andra gör är naturligtvis upp till dem, jag dömer inte. :-) Nej, varför skulle jag vara medlem i något, betala medlemsavgift till något jag inte tror på eller är delaktig i? Finns ingen anledning... Många, tror jag, är med av gammal vana. De är inte alls egentligen kristna, men de döper sina barn i kyrkan och gifter sig där av gammal vana eller tradition. Svär varandra evig trohet inför en Gud de inte tror på, gör sina barn till medlemmar i den kristna församlingen, fast de själva inte är uttalat kristna. Är det inte lite konstigt? Kristendomen, kyrkan, har blivit mer av en tradition än en religion för många tror jag. Man går i kyrkan på bröllop, dop, konfirmation, begravning, kanske vid jul. Då sitter man där i kyrkbänken och lyssnar på prästen fast man egentligen inte tror på det h\*n säger och man egentligen kanske vill vara någon annanstans. Är inte detta lite underligt, att så många inte väljer mer medvetet när vi faktiskt har möjlighet till det? Utan bara är med av gammal slentrian? Som om det inte fanns något annat, någon annan form av andlighet..kanske har de aldrig på allvar funderat över var de själva står i sin andlighet? Kanske man inte ens är särskilt andligt lagd, då tillhör man väl de som sitter där i kyrkbänken och bara vill hem... ## Comment 7 Author: Panora Tack för alla svar! Intressant att läsa!! #6 Tunrida: "_Många, tror jag, är med av gammal vana. De är inte alls egentligen kristna, men de döper sina barn i kyrkan och gifter sig där av gammal vana eller tradition_" Ja, det är den kultur som vi fötts in in. Man kan ju fundra lite på vad det innebär, inte enbart religionen och/eller traditionerna, utan detta att vi (åtminstone lite äldre) människor i Sverige faktiskt är g_enomsyrade_ av en kristen _kultur._ I grunden handlar det mycket om "inre livssyn" på ett vis som man inte tänker på, och som inte förknipas med religion i första taget. När kyrkan tappar makt, och religionen förlorar mark, blir människor ofta vilsna i själen. På gott och ont. På ett helt annat vis blir det möjligt, eller tvunget, att söka/finna _sig själv_ "meningen med livet", "ramar", traditioner (vilket jag tror människor behöver i grunden, traditioner och riter som markerar milstolpar i livet, och introducerar människor in i nya skeden i livet) ## Comment 8 Author: Coturnix Det har Du så rätt i Panora. Att det blir möjligt och tvunget för människor att söka och finna. Men som Du också säger så riktigt att människor i Sverige är genomsyrade av sin kyrka. Vilken den än vara må. Att förneka att man är påverkad av den kultur man har omkring sig är inte sant. Det är man antingen man vill det eller inte.Ung som gammal. Jag tillhör fortfarande "Svenska kyrkan". Jag läste och bekräftade mitt dop i tonåren. Och vet därmed att det är själva vitsen med konfirmationen. Att lära sig och ta ställning. Mitt barn vill inte läsa. Mitt barn har tagit sin ställning och bekräftar därmed inte sitt Dop. Jag upplever  forfarande att det är "högt i tak" i min kyrka varför jag inte har några problem med att att vara den Häxa jag är.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 9 Author: Ceriadwen Jag gick ur svenska kyrkan när jag fyllde 18. Jag var ju inte kristen och jag ville aktivt visa det. Att stödja något jag aldrig trott på kändes fel, både mot mig och dem. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 10 Author: [Borttaget] #7 Panora: Ja, visst är det så, att det finns en kristen kultur som genomsyrar det mesta i vårt samhälle. Kristendomen har haft en väldigt stor påverkan och inverkan på människan och samhället, kulturen hon byggt upp, trots att kristendomen egentligen är en ung religion, innan den kom till så fanns ju andra mer ursprungliga uppfattningar om livet, hedniska sådana. Men, kristendomen har haft en stor påverkan som sagt. Det ser vi ju inte minst i vårt språk. I uttryck vi använder oss av till vardags, utan att kanske tänka på det. Många uttryck och ordspråk kommer ju från bibeln. Och själv säger jag ofta t ex "men herregud", eller "jösses", det sistnämnda är ju något som faktiskt syftar på Jesus, fast jag menar ju inte att åkalla Jesus genom att säga så. :-) Sen finns det ju förstås detta, som jag ofta återkommer till, med uppdelningen i ont och gott där ljuset setts och väl fortfarande ses som det goda, rätta. Medan mörkret ses som det onda och som vi vill bort ifrån, inte vill se eller ta i. Vi använder ofta uttryck där mörkret får stå för det som är icke önskvärt, kanske t o m ont, i våra liv: "det ser mörkt ut", "svart magi (i motsats då till vit magi som anser vara något gott) mm mm. Ja, över huvud taget så får ju det mörka, svarta, stå för det onda, negativa. Varför? Jo för att många fortfarande har det där inpräntat i sig från kristendomen, det har liksom ärvts av oss från tidigare generationer. Kristendomen har delat upp världen i två stridande motsatser, Gud och Satan, när det egentligen är så att det inte finns några stridande makter utan istället två delar av samma helhet; Mörker och Ljus. Båda måste finnas och de kompletterar varandra, likt Yin och Yang, de går in i varandra och är inte strikt uppdelade egentligen. De är livets och naturens grundpelare, de skapar och bryter ner och skapar igen, hela tiden i en ständigt pågående livs/döds/livscykel. Dagen skulle inte finnas utan natten, vintern måste finnas med sin vila för att våren ska komma åter osv. Det är farligt anser jag att hålla fast vid tanken att det mörka är något ont. Att tänka på världen som uppdelad i motsatser. Det leder oss bara bort från naturen, från de vi är innerst inne. Vi kan aldrig bli hela människor om vi inte ser _hela_ verkligheten, även i oss själva. Håller med dig om att det är viktigt med traditioner och riter i våra liv. Förr, under förkristen tid och kanske än idag hos s k naturfolk så var/är ju detta väldigt viktigt. Förr så firades och markerades olika övergångar i livet, som vi idag tyvärr inte längre gör i samma utsträckning, t ex när en flicka får sin första mens. Man firade detta, det var ju något positivt och glädjefyllt, en väg mot att bli kvinna. Varför gör vi inte detta idag? Varför är mens, livets blod, något som vi ska dölja och gömma och "sköta snyggt" med alla dessa bindor som vi enligt reklamen kan bära utan att det "märks"... Det där med riter, initieringar, tror jag är väldigt positivt. Vi borde ha fler sådana, eftersom vi ju faktiskt förändras och utvecklas hela livet igenom fram till att vi "dör". Riterna, initiationerna kunde ju vara baserade på naturen, på våra sanna jag, våra inre liv. När Bear Heart föddes (i boken "Vinden är min mor", rekommenderas!), så tog hans mamma med honom och presenterade honom för Moder Jord, för Vinden, Vattnet, Solen, Månen och stjärnorna, för allt liv som omger oss och finns i oss. En födelseritual. :-) ## Comment 11 Author: skogsgubben Jag har gått ur kyrkan för det känns omöjligt att vara med och betala till en organisatin som går emot det jag tror på. ## Comment 12 Author: Panora Åh vad jag älskar att läsa era tankar och åsikter här! Tunrida! Svart och vitt, ont och gott, yin och yang, _kroppen och själen_ inte att förglömma! Det är nog kristensdomens verk, att kroppen och själen blivit uppdelad på detta ohälsosamma vis som den ofta är ännu idag. Går du till doktorn så behandlas kroppen, behöver du själsvård får du gå till kyrkan, eller om du är ateist till psykiatikern ![Räcka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif) (skäms på dig!) \*blink\* Tack och lov växer förståelsen av människans helhet och odelbarhet. Det är idag ganska självklart - är det inte? - att förträngda känslor sätter sig i kroppen och gör skada. Det kan ju dessutom bevisas vetenskapligt med hjälp av kunskap om "hormoner och signalämnen" osv. Mycket av kristendomen handlade om makt, i alla fall förr i tiden, säkerligen även idag. Det användes många trix för att styra människorna in i kristendomen. Gamla "hediska" (dvs allt som inte var kristet) samlingsplatser tog man över och byggde en kyrka på. Så fortsatte människor att gå dit de var vana att gå, och kunde dessutom inte smyga iväg i hemlighet till sin gamla plats. Att det idag är tabu att äta hästar, är också en gammal kristen manipulation. Den nya kristendomen (runt 1100-talet) hade "hedendomen" att bekämpa, och den innehäl "bloter" dvs blodsoffer som ofta gick ut på att slakta en häst och äta dess kött. Lite senare i historien var det mycket praktiskt att få människor, den vanliga fattiga massan, att anpassa sig till hoppet och tron på ett liv i paradiset, när den jordiska mödan var över. Och så fortsatte de sina svåra tragiska slitande liv, till gagn för fåtalet rika översittare. Ni har väl sett Raskens på TV. Hur skulle Ida stått ut i sitt liv, om hon inte haft sin Gud och sin gudstro??? Dock anser jag nog att kristendomen i sin "rena" form, är en GOD religion, liksom jag anser att alla religioner är. Yin och yang, svart och vitt, mörker och ljus. _Ondska och godhet_. Jag anser att även ondska och godhet är en _helhet_! Och jag tror att det skulle vara mycket lättare att komma åt "ondskan" (i mobbning t.ex.) om vi kunde ta det mera för givet, och inte se det så _skämmigt_, utan i stället förstå dess inre mekanismer, acceptera dem och oss själva, och _hantera_ detta inom oss!!! Jag tar mobbing som exempel. Att döma ut något som helt oacceptabelt, kan visserligen vara bra, ja, nödvändigt! Men att döma ut _människan_ bakom handlingen som helt oacceptabel, det leder allt för ofta till förnekelse och förträngning av känslor, och så hamnar man fel, både som mobbare och mobbningsoffer och även som hjälpare. Har jag halkat in på ett sidospår nu månne... ## Comment 13 Author: varulven jag har varit på väg ur i en hel del år, men förslöat mig, som vanligt. Men jag tror bestämt att jag ska ta tag i det rätt snart. ## Comment 14 Author: Timotej Gick ut för något år sedan, var en otrolig lättnad då jag sedan jag var litet barn tja... nästintill föraktat kyrka. Har på något sätt alltid känt mig illa till mods att vara medlem där. Jag tror inte på gud, inte på bibeln och jag mår illa när jag tänker på hur mycket lidande religionerna har lett och leder till. Jag hör helt enkelt inte hemma i något religöst samfund :P ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag har valt att gå ur svenska kyrkan. Jag vill vara fri. ## Comment 16 Author: inca Ja mitt tidigare inlägg är borta med vinden men nu har jag skrivit under papperet och skickar det idag. Har tjatat i flera år att jag ska gå ur men det har inte blivit av. Men det är ju en massa andra förändringar nu också så det passade utmärkt att göra det nu ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 17 Author: emee jag har gått ur för flera år sen...jag håller med #6 och dessutom har jag tänkt att jag är inte med i nått annat religöst samfund som jag inte tror på så varför vara med i kyrkan...nu är jag med i vitka ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)  ...att vara kristen innebär för mig att tro på gud, vilket jag inte gör alltså är jag inte kristen...sen när det kommer till vår kultur så har väl kristendomen haft en del inflytande...jag brukar kritisera detta ibland om jag upptäcker nått men kulturen är påverkad av mycket främst av tänkare i det antika grekland som kom fram till saker som demokrati, dessa var inte kristna...kristendomen har särskilt i sverige en tendens att också anpassa sig till kulturen...jag tror också att mycket av det som man kan anse är skapat av kyrkan funnits innan el/och skulle funnits ändå jag tror att de gamla grekerna som sagt har ett stort inflytande som också påverkat kyrkan... ## Comment 18 Author: Stormhatt Är fortfarande medlem i svenska kyrkan. Ser det mest som ett bidrag till att kunna behålla den kulturskatt som vissa av våra gamla kyrkor faktiskt är. ## Comment 19 Author: inca Min mamma bad mig skicka efter papper till henne och min pappa också så nu har jag gjort det. De hade också pratat om det i flera år. Att min pappa ville det försstod jag men jag trodde inte mamma ville men så var det :-) ## Comment 20 Author: Timotej #18 Har för mig att en del av skatten man betalar går till just bevarandet av kulturhistoriska bygnader - däribland kyrkor. ## Comment 21 Author: OzzyochJag När jag hittade wicca-tron så var det som att hitta hem för mig, gick väldigt snart ur svenskakyrkan sedan. ## Comment 22 Author: synesthesia Jag har aldrig varit medlem, men jag röstade på 'har gått ur' ändå. :) ## Comment 23 Author: Stormhatt Har läst på lite om kyrkoskatten nu, verkar som om det är läge att gå ur svanska kyrkan. ## Comment 24 Author: Maria-67 **Hej!  Kyrkan kan man gå till och tända ett ljus och tänka på sina kära! Men nu så finns meditationsrum vid sidan av kyrkan så man kan om man vill komma närmare gud genom att meditera. Efter alla program som sänds i tv om andra sidan, så har svenska kyrkan omvärderat sina tyckanden och tänkanden. Bibeln innehåller ju uppenbarelser och syner så det blir mer och mer att människor vänder sig till newage. Bibeln är svårtolkad vissa tror att dom tolkar rätt och att spiritism inte får förekomma inte heller  spel mm.mm men  människor vill inte leva i misär och fattigdom så även kristna lever respektabelt, och då följer man inte bibeln om man unnar sig den minsta lyx som spel.mm.mm vilket dom flesta gör. Alla även kristna unnar sig lyx på något sätt genom bostäder,bilar,resor,spel.mm.mm. Kyrkan förlorar många medlemmar p.g.a det finns en ny religion och det är newage och det är inget båg det existerar vilket många kristna insett.  ** ## Comment 25 Author: Goranka Såklart har jag gått ur. Jag är ju inte kristen.