Annons:
Etiketthäxeri
Läst 29717 ggr
Bappho
2011-03-20 09:36

Bjäran

Mjölkdragande väsen är väl inget vi trollbackor har så stor användning av idag och vem har väl för den delen grannar med kor eller getter nu för tiden. Men bjäror drar ju inte bara mjölk till gården utan även lycka, välstånd och pengar. Man skulle kanske kunna tänka sig en Robin Hoodsk variant som drar från de rika till de fattiga.

Men vad är då en bjära, puke eller mjölkhare? Här i norden verkar dessa dragande väsen oftast ha varit tillverkade av en trollkunnig kvinna, ensamma eller tillsammans med djävulen, för att sedan ges liv. Det finns också berättelser om trollkärringar som bytte hamn till mjölkharar och dylikt. Men även om de varit tillverkade så har de haft en stark koppling till den som skapat dem, för skadade man bjäran så blev också den som sände ut den skadad eller påverkad på annat sätt.

I en engelsk manual från 1300-talets första årtionde kan man läsa om en kvinna som tillverkar en säck i skinn som hon sedan blåser liv i och sänder ut för att dia kor och sända hem mjölk. Enligt en upptäckning från 1800-talets mitt (P. A. Säves samlingar) säger sig en sagesman ha hört, ”..att bjäru >>göres af barkadt skinn till öfverdrag>>, under vilka pinnar sätts till ben. Med hjälp av en oblat, som sticks in i öppningen på påsen och en formel, får väsendet rörelseförmåga.” I en annan beskrivning användes ett runt nystan eller en skalle av kat till huvud. En utförligare beskrivning sammanställt av Carl Säve:

Slika kärringar, >>som förstå sig på mer än andra>>, d.v.s. kunna trolla, sammansy en skinnpåse, under vhilken de fästa trenne träpinnar, och dermed är hela Bjäru färdig – dock ännu inte vid lif. För att få henne till lif och i verksamhet, går trollpackan en natt till en korsväg, medhafvande ved av nio olika träslag. Däraf upptändes under åtskilliga signerier (på hvilka jag alldrig kunna få någon reda) en eld: när han kommit riktigt i brand, reser Bjäru upp sig på sina tre pinnar och i det samma utropar trollpackan namnet på den granne, hvars kor Bjäru skall mjölka. Hon far nu af på sina tre ben till det angifna stället, någon äng der korna gå i bet, och mjölkar en eller flere kor tills hennes mage (skinnpåsen) blifvit full. Derefter skyndar hon åter hem till trollpackan, som väntar sitt foster med stor ängslan; ty skulle någon möta Bjäru och få tag i henne, så lupe trollpackan den största fara. Man komme nämligen ihog, att liksom Bjäru är bunden till trollpackan, så är också denna bunden till Bjäru och måste skynda till hennes bistånd om hon uppehålles, och blifver således upptäckt. Bjäru medhafver dock icke mjölk tillbaka, utan denna blifver under det häftiga löpandet på de pinnstyfva benen kärnad till smör. När Bjäru framkommit till kärringen, uttömmer denna smöret i en medhafd bytta och Bjäru blifver åter ett dödt ting, tills en ny eld af 9 sorters trä vid en korsväg åter kallar hen/ne/ till lifs.

På Island kallades bjärorna snakkur (ordet härrör troligen från ett liknande ord för vävspole) eller tilberi och beskrivs som ett avlångt spolformat föremål format av ett döingsben (revben från människa, eller säl för att väsendet lätt skulle kunna ta sig över vatten eller häst) lindat med grått ullgarn. Väsendet gavs liv genom att tas med gömd i barmen till nattvardsgång och i smyg spotta de heliga sakramenten över det och sedan tillföra tre droppar blod från sitt eget vänstra lillfinger. För att hålla sig vid liv så diade de blod från sin ägare från en speciell spene som fanns gömd någonstans på kroppen.

De Isländska snakkur sades också ha en mun på varje sida och när de närmade sig sitt offer så hoppade de upp på ryggen och höll sig fast medans de töjde på sig och drog ner sina två munnar på vardera sidan av djuret för att nå spenarna.

I norra och mellersta Sverige så hade bjäran ofta utseendet av ett litet nystan istället och den sades vara skapad av solv, trästickor brända i båda ändar, kvistar från kvastar eller tvagor, garn (gärna nio olika trådar), lump, trasor, hår, naglar, sakrament och tre droppar blod från vänstra lillfingret bl a.

Vid skapandet kunde man säga följande formel: >>Jag skapar kroppen och fanen giver dig liv och anda>> och när man sände ut den >>Du skall för mig på jorden rinna och min själ för dig i helvetet brinna. Jag stämmer dig till NN:s ko och till mig drage mjölken go>>

De hade många konster, när de gjorde en mjölkhare. Då skulle de stjäla sölv, ullgarn och brända stickor. De skulle gå till kyrkan i tre  torsdagskvällar och svärja genom nyckelhålet. Tredje kvällen skulle de lägga stickorna, sölven och garnet vid dörren. Då kom den onde och tog i det och då blev det en hare. Så länge som ägaren tjänade Satan, så drog haren mjölk till ägare. (Värmland, Grums)

En gång såg en jänta och jag ett föremål, precis osm ett grått nysten, som rullade framför oss utefter vägen. Det kullrade uppför och nedför backarna ända tills det försvann på en enda gång. Vi togo varsin stör och tänkte slå ihjäl illerkatten – för vi trodde, det var en sådan. Men efteråt har jag förstått, att det var baran. Det inträffade i Västanbäck, och det hade nyss dött en gumma där, som man påstod höll sig både med ett och annat. – - – (Medelpad, Sättna)

I Finland kallas väsendet paran och beskrivs i södra delarna ha mänsklig gestalt eller vara en djävul. I norra delarna liknas den vid en fågel. Ibland tillverkas den och i andra fall manas den i stället fram. En lettisk benämning är puhkis, ett dragväsen som kan visa sig i drakgestalt med lång glänsande svans och som kan förvandla sig till katt, fågel, eldkula, människa m. m.

För att skydda sig från Bjäran skulle man hugga en yxa i tröskeln, hänga upp en hästsko eller stål vid dörren, en täljkniv huggas in i åsen över båset eller placera ut psalmblad. Du kunde också ropa: >>Från Satan har du kommit, till Satan skall du draga>> Barasår på djuren botade man med tjära och pentagram.

Källa: Tjuvmjölkande väsen av Jan Wall och books.google

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Annons:
Ganna
2011-03-20 10:00
#1

När man får tonåringar i huset kanske en bära kan vara en god idé. ;)

*trycker på artikelns imaginära "gilla"-knapp*

~*~ Trolldom och Nordisk folkmagi  www.tunridacraft.com - Min djupt sovande blogg ~*~

skogsbergs-anna
2011-03-20 10:53
#2

Jag tycker Bjäror är mycket intressanta och har läst en del men inte sett några gamla, kanske någon har en bild att sätta ut här.Glad

Skogsbergs-Anna

Gör hellre fel än inget alls.

Bappho
2011-03-20 11:04
#3

Jag har inte hittat någon gammal bild i de böcker jag lånat och det skulle vara riktigt intressant att få se.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Coturnix
2011-03-20 11:07
#4

Trevligt skrivet! Inspirerande! Tack för artikeln!

silverhuldra
2011-03-20 11:38
#5

gillar Glad

Mvh. Silverhuldra

Vargflickan
2011-03-20 11:55
#6

Intressant Bappho och väl skrivet. Kärt barn har många namn, och många olika utseenden tycks det som. Är från norrbotten, och jag har tidigare hört talas om den versionen med garnnystan och stickor som sticks in i nystanet och ser ut som armar och ben.

When I let go of what I am, I become what I might be.
-- Lao Tzu

Annons:
[stass]
2011-03-20 13:12
#7

*gilla*

Intressant läsning, ja det hade vart trevligt att se hur en sådan såg ut =)

avon
2011-03-20 16:15
#8

Intressant artikel! Kände inte till mycket om det här tidigare och gillar speciellt jämförelserna mellan olika länder/orter.

Min blogg: www.pysselhyss.com

Medarbetare på scrapbooking.ifokus

Bappho
2011-03-21 06:22
#9

Ett annat väsen som drog välstånd till gården var ju gårdstomten, nissen. Men den verkar ju inte ha kopplats till trollpackor och skadlig magi såsom bjäran fast den ibland gjorde samma sak.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Praefatio
2011-03-21 22:19
#10

Inspirerande text! Man kanske skulle göra sig en liten bjära att komma med rikedomar… Eller mjölk också för den delen, vi har alltid slut på mjölk här hemma ;)

Helt utanför ämnet, visst är det en kattskalle på bilden? Vart får man tag på sådana?

Bappho
2011-03-21 22:23
#11

Det är en kattskalle. Jag har fått den av min pappa som fick den i skolan när han var ung. När jag var liten så hade han den i en kartong med ormskinn och annat roligt som jag tyckte var lika spännande att titta i varje gång :)

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Praefatio
2011-03-21 23:29
#12

Orättvist ;) Just kattskallarna tycker jag är så ruskigt näpna! Är inte mycket för skallar annars men katternas är svåra att motstå.

[Ravenna]
2011-12-25 22:10
#13

Mycket intressant artikel detta! Puttar. :-)

Annons:
Bjornen
2011-12-28 09:25
#14

Bjära användes för att själv få fördelar mot grannarna.

Beläte var dock en sak som användas att bara skada någon annan. Användes särskilt i samisk och finsk trosföretställning.

Stål i tröskeln skyddade mot alla onda ting och inte bara mot bjäran stjälande. Det är inte ovanligt att hitta knivblad under gamla byggnaders trösklar. Även kopparmynt har använts på samma sätt. Även ormskinn användes för att skydda bygnaden men dessa var placerade i grunden eller under ytterväggen och sällan i tröskeln.

LinaN
2012-01-10 14:35
#15

bra läsning! Bjäror har jag alltid funnit väldigt fashinerande!

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

NiklasTyreso
2012-12-14 21:15
#16

Jag har en fenomenal bjära och en tomte som stjäl ER lycka och ERA tillgångar! Smidigare än internet-bedrägeri.

Ärigt talat, hur kan ni tycka om stölder med hjälp av magi?

Slår inte urdaväven tillbaka ont med ont, får ni inte dålig karma av magiska stölder?

Den tillåtande attityden till bl a stölder i hedendomen bidrig troligen till att vår befolkning blev kristna.

Bappho
2012-12-15 07:56
#17

Jag tror ingen gillar stöld av något slag mer än någon annan här, men däremot så finns det ett intresse för folktro och historia.

Historier om bjäror och möjlig användning är från kristen tid.

Vad är det som får dig att tro att det var mer tillåtet att stjäla på hednisk tid? Berätta gärna.

Termen karma får du gärna behålla själv :-)

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

BiGavia
2012-12-15 18:16
#18

Jag å min kusin lärde oss av våran farmor att skapa en sådan….men modet svek oss i slutförandet ;)

Vandra i Ljus å SkönhetFlört

NiklasTyreso
2012-12-15 20:11
#19

Bappho!

Bjäran (och tomten) har inte något kristet ursprung. De levde kvar i den hedniska folktron under de första tusen åren som vårt land var kristnat, tills det gamla bondesverige blev urbaniserat.

Den nya religionen (kristendomen) förbjöd stöld (ett av tio budorden) och motverkade sådant som man bjäror och tomtegubbar (som föll under förbudet mot avgudadyrkan, ett annat budord). Neeej, bjäran var ingen kristen tradition någonsin. Bjäran var hednisk.

Ja, att tron på att det med magisk hjälp gick att stjäla från grannarna med bjära eller tomtegubbe, det talar för att det var den hedniska folktron som var tillåtande mot stöld (långt efter vikingarnas rövartåg).

Vill du bevisa att hedendomen och tron på bjäror och tomtegubbar inte är ett uttryck för acceptans av stölder, då läser jag det gärna.

Bappho
2012-12-16 09:11
#20

Den första beskrivningen vi har av en bjära/trulkatt är från min egen hemsocken Söderala 15 januari 1597:

”..så konne de göra Trulkatteren av detta efter nämnde såsom de bruka därtill som är smör mull aska som är bränd av spåner som de hoga av annars fähusgluggar sopekvastar mjölvisplar grötekräklor granviskun och det de skava av klockorna, och mycket annat fick fack, och så lägga de allt detta tillhopa, skära sig så i fingret och låta löpa bloden där neder vid, sedan taga de en levandes orm och lägger denna där mitt uti, och så bliver det en levandes katt.”

Alltså kristen tid. Hur denna tradition uppkom och var, det vet vi inget om utan det kan vi bara spekulera och fantisera om.

Däremot så kan man ana att bärande och dragande väsen tillhör en kultur där man tror att det finns en bestämd mängd lycka. Om grannen fick god skörd och man själv inte så trodde man att grannen hade tagit en del av ens lycka. Detta i sin tur har inte så mycket med religion och kristendom att göra utan hur människan var beroende av vad marken och boskapen gav. Dragande väsen är mer förknippat med en jordbrukskultur än om man var kristen eller hedning.

Att hedendomen accepterade och hade en tillåtande attityd när det gäller stölder är ditt påstående och något du själv i så fall får lägga fram belägg för.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Annons:
Bjornen
2012-12-16 10:09
#21

Bjära och tomten har inget gemensamt.

Bjäran är vanlig i de många trolldomsmålen och är ansett som trolldom och det var mycket straffbart att nyttja sådana. självklart hör det hemma i en tid före Kristendomen, som i vissa kretsar har bevarats åtminstone in till slutet av 1600-talet.

Tomten är också väsen som funnits sedan mycket lång tid och långt före Kristendomens införande i vårt land. Om inte annat så finns språketymologiska bevis på dess ålder. Tomten är ett gott väsen som aldrig har fördrivits av Kristendomen utan den har accepterats som ett lagligt folktroväsen. I stränga kristna kretsar har man på sin höjd försökt trånga bort tomten. Tomten har ju aldrig kunnat förknippas med jävulen, men det har dock bjäran gjort. Kristendomen har alltid kämpat mot jävulen.

Stöld har väl aldrig accepterats varken före eller efter Kristendomens införande. Äganderätten har varit viktigt i alla tider. Landskapslagarna visar på att stöld inte accepterats långt före Kristendomen och de bevarade lagarna. Från början var det mesta mera gemensamma egendomar för gruppen eller grupperna. Äganderätten av marken börjar införas i vårt land före kristnandet och när jorden blev mer eller mindre enskild egendom utökas antalet ägda föremål. Fortfarande fanns många jordar som ägdes av olika kollektiva som t.ex. byn.

I krig och erövringar har stölder och erövringar varit viktigt som visar vem som bestämmer. Det har varit så i alla tider och lika bland kristna och andra. Stöld gjordes för att förnedra de förlorande.

[stass]
2012-12-16 15:11
#22

#19, Jag har svårt att förstå resonemanget att kristendomen skall ha räddat de stackars hedningar från sin tjuvaktiga läggning med ett budord. Då borde ju tjuveri vara helt borta från vissa delar av världen idag…är det verkligen så tycker du?

Måhända var en trollhare eller en bjära ett desperat försök att hålla sina familjemedlemmar mätta, dvs överleva fattigdom och en hård vardag. Kanhända är det svårt att förstå gamla seder och bruk för oss som är previligerade och har tillgång till allting.

Vitae
2014-04-01 11:31
#23

Jätteintressant!:)

[Lummer]
2016-01-24 19:48
#24

Men höll man sig inte väl med tomten kunde det hända att han släppte in bjäran i lagårn..

[Phi]
2016-01-25 12:44
#25

Tack för att du delar med dig av din kunskap Bappho! Jag uppskattar verkligen att få läsa utdrag ur originaltexter :)

Kommentar till #19:  samhället som helhet såg väl aldrig på bjäran så som att det var okej att använda den för att stjäla den från andra? Tycker inte det är någon större skillnad mot att t.ex. använda Facebook för att se när andra är bortresta för att kunna stjäla deras grejer. För att undvika att bli bestulen kan den som vet om faran skydda sig mot bjäran, eller för den delen se till att ingen obehörig kan läsa när en är bortrest. Tjuvar finns i alla tider och i alla kulturer, och handlar det om att stjäla mat ser jag det som betydligt lättare att känna sympati med tjuven.

Sedan tycker jag att kyrkans tionde visar på en tro att det är ok att mäktiga får kräva fattiga folk på saker oavsett om de svälter eller ej, vilket inte direkt ställer de kristna i den goda dager… det går att vända och vrida på saker och ting många varv :) Genom historien har kristna personer gjort väldigt mycket som är fruktansvärt obehagligt, så om enskilda personers tro (och i de kristnas fall högt uppsatta inom organisationen, inte enskilda utövare) på vad som är okej/går att göra ska ligga till grund för bedömning skulle jag nog inte kasta första stenen. 

Jag läste i Dénis Lindbohms böcker om hur en kan tillverka en bjära. Dock berättade den äldre dam som lärde ut konsten att den absolut inte hade med djävulen att göra och hon hade enbart använt den i "ondsint" syfte en gång, då hon använt bjäran för att ta ifrån en person all tur och välgång så som den tog ifrån en annan person all tur och välgång. Det skedde för att skydda, inte för att hämnas, då det var en pågående process som hävdes.  (Dock finns ingen källa på detta utom hans egna ord om vad damen berättat.)

Fridolfina
2016-02-01 15:56
#26

Intressant! Jag har hört om Bjäran som synts till här i närheten för länge sen, har försökt hitta mer info men inte lyckats. Var har du hittat citaten?

Bappho
2016-02-02 16:48
#27

#26 Som jag skrev under texten,  Källa:Tjuvmjölkande väsen av Jan Wall och books.google.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Annons:
dennas
2016-02-05 09:39
#28

#9 och #21

Enligt språktidningen 8/2015 i artikeln "Tomten - från rys till mys" av Katarina Harrison Lindbergh kunde tomten också agera som dragväsen precis som nämnts här. Skillnaden sägs ligga i att tomten agerar självständigt, medan bäran skickas ut på uppdrag av sin ägare

Enligt artikelförfattaren ska den Heliga Birgittas uppenbarelser vara vårt äldsta skriftliga belägg för tomtar, och hon ska ha ansett att tomtarna hörde till djävulen.

I artikeln nämns också Erik Finne som ställdes inför rätta 1639 för att ha skänkt liv åt en tomtegubbe i trä som han gett namnet "tomptegubbe".  Därigenom ska han ha "försmädatGudz Nampn  med döpellsens missbruuk, och dyrkat affguden"". Denne tomte skulle ha varit Eriks dragväsen, och tydligen en god sådan enligt Erik.

Upp till toppen
Annons: