Allmänt

Hjälp mig.. Vill ta mitt liv.

2017-09-09 02:03 #0 av: Fuckmylife

Har alltid mött och fått motgångar här i livet sedan liten. Aldrig haft eller fått en chans med någonting här i livet förutom motgångar. Fattar inte varför. Är så JÄVLA trött på detta att jag inte orkar leva snart längre. Funderar på att ta mitt liv.
Har hamnat i en djup depression pga allt detta redan vid 14 års ålder..
Har kämpat sedan dess.. i 13 ÅR...
13 fucking jävla år...!!! Många skulle redan gett upp och tagit sitt liv för längesen. Har sett många ta sitt liv för små saker och gett upp direkg men om dom bara gick igenom allt jag gör.. fyfan. Och ändå har jag varit så stark att motstå i sån lång tid.
Jag vägrade att ge upp och ta mitt liv fast jag väldigt många gånger seriöst var nära på att göra det... men nu börjar vägarna och hoppet ta slut. När hoppet har försvunnit så har den alltid kommit tillbaka på ett sätt och därför fått mig att fortsätta kämpa och vandra i livet. Alla ensamma promenader med musiken som enda sällskap och förståelse för min sorg. Men nu är det verkligen kört. Nu orkar jag inte kämpa längre. Det sista som fanns kvar är slut. Jag har verkligen försökt allt. Allt jag berättar här är bara ett litet kapitel ur en jättetjock bok av allt som hänt och jag går igenom.

Allt jag ville ha va ett jävla normalt bra liv som alla andra med jobb och kärlek. Nån att älska och bli lycklig med. Ha en fru jag gifter mig med men inte ens en jävla bra flickvän fick man och dom man har haft har bara sårat en och aldrig älskat mig på riktigt. Jag fattar bara inte. Är det så jävla mycket begärt??? Jag är inte ett dugg konstig eller märklig på något sätt utan är väldigt trevlig framåt social ser bra ut och är fräsch klär mig snyggt och modernt men ändå är jag ensam och ingen verkar intresserad av mig. Nästan så att alla undviker mig med mening och jag fattar inte varför. Dom ger inte ens mig en chans att lära känna mig. Jag är en underbar kille när folk väl vet vem jag är och ser bra ut men ändå denna satans jävla otur att ingen varken tjej eller kvinna vill ha mig. Och nu pratar jag inte om bimbo brudar utan helt vanliga tjejer och kvinnor men inte ens dom visar nåt intresse. Men ändå ser jag ute på stan och vart jag än går massa par där fula killar är med vanliga till snygga tjejer och kvinnor.

Samma sak med jobb har sökt tusentals jobb genom åren sedan 2010 men bara fått nej hela jävla tiden och blivit avvisad fast jag gått vidare till andra intervju hela tiden men bara för att senare bli besviken och få höra ett nej fast jag ser en massa omoget och oproffsigt folk som inte ens ser fräscha ut, övertatuerade och piercade samt icke kvalificeradkvalificerade utlänningar som inte ens kan svenska och bara bott i Sverige 3 månader ha jobb. Pratade engelska med dessa personer och dom sa att dom hade fast anställning. Medan jag har bott här hela livet. Jag är också utlänning men kan prata och skriva flytande svenska engelska danska och tyska och har mycket mer arbetslivserfarenhet än dom! Jag håller på att bli galen! Jag hatar denna satans helvete jävla oturs liv!!!!!!!!!!!!! :@ Vad är det för mening att leva ett sånt här liv utan ett liv att leva?!!!! Varken jobb eller någon jävla flickvän eller nånting. Inget att leva för. Absolut ingenting. inte ens några jävla vänner har man...
Har varit ensam hela mitt liv!!
Är så trött på att vara ensam!!! Att alltid vara ensam ute, alltid vara ensam hemma medan alla andra roar sig och umgås med sina vänner familjer och flickvänner och gör massa saker.. firar jul nyår midsommar och alla högtider som jag numera hatar för jag sitter där själv. Alla har alltid lämnat mig för ingen anledning. Dom bara slutar vara intresserade fast jag är jättebra rolig ärlig och omtänksam kille som vill alla väl och alltid ställt upp och stöttat och lyssnat och hjälpt när dom behöver en vän och är rolig att umgås med. Så jag fattar absolut ingenting av det här!! Vad fan är problemet???????????!!!!!

Hur mycket jag än kämpat genom åren och fortfarande kämpar att skaffa och ordna allting i mitt liv med både jobb vänner och kärlek så får jag bara skit och motgångar och hinder tillbaka och alltid slutat upp som vanligt att jag står kvar där ensam utan nånting. En ensam nolla utan varken vänner flickvän och inte ens ett jävla jobb... fast jag är den killen och vän och medarbetare alla önskar med mycket erfarenhet och allt som krävs men trots det så är jag inte lämpad för jobb får som förklaring men en jävla massa småtjejer som är mycket svagare är tydligen lämpade för mansjobbet inom tung industri!!!! Mitt psyke blivit totalt ner kört i botten pga det här. Jag som va en glad och trevlig kille mot alla men nu känner jag bara vrede och frustration! jag känndr inte alls igen mig själv längre. Börjar hata mig själv och alla folk runtomkring. Börjar hata världen. Hatar mitt liv. Hatar för att jag finns. Ingen vill ha mig. Absolut ingen. Mår så sjukt dåligt pga detta. Det finns ingen psykolog eller doktor i världen som kan hjälpa mig må bättre eller få mitt liv att vända. Det hjälper absolut inte mig att öppna mig själv för någon Jag känner hur ska det då hjälpa med en främling!! Varken psykolog eller läkare kan bota en förbannelse.
Jag blir galen och helt vannsinnig när jag tänker på allt det här..
Vad FAN är det jag har GJORT för att få denna extrema otur i detta hemska livet??!? Jag fick ingen chans!! Redan från start sen jag var liten!! Jag har aldrig nånsin gjort nåt elakt mot nån eller skadat någon människa. Jag har alltid trott på jesus..

VAD FAN ÄR DET FÖR FEL??!!!! VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???!!!! SNÄLLA GUD SÄG MIG!!!
JAG ÄR EN HELT NORMAL OCH BRA KILLE OCH PRECIS DEN SOM KVINNOR VILL HA OCH ARBETSGIVARE LETAR EFTER MEN ÄNDÅ GER MIG KALLA HANDEN!!!! KÄNNS SOM EN JÄVLA FÖRBANNELSE HELA MITT LIV SEDAN JAG VA LITEN UTAN ATT JAG GJORT NÅT ELLER VET VARFÖR!!!!! KAN NÅGON SNÄLLA HJÄLPA MIG??!
ORKAR SNART INTE LÄNGRE.
27 ÅR OCH TOTALT MISSLYCKAD. GRÅTER VARJE KVÄLL.
Vad ska jag göra....vad har jag gjort för att förtjäna det här livet.. Snälla hjälp mig jag ber dig Gud...jag orkar inte mer. Jag vill dö.. när ska jag få ro... Allt jag ville ha va glädje.. fan alltså..

Anmäl
2017-09-09 02:38 #1 av: Milkshake

"helt normal och bra kille"
Beskriver sedan andra människor som bimbobrudar, ofräscha, omogna osv utan att känna dem...
Tror att du behöver ta en ordentlig syn på dig själv och reflektera över om du verkligen visar världen den sidan av dig som du själv ser. Ta kontroll över ditt liv och förvänta dig inte att andra ska ge dig någonting. Sök jobb du inte vill ha, det är lättare att få ett nytt jobb när du redan har ett. Inom vården finns mycket.

Anmäl
2017-09-09 03:41 #2 av: Mormorn

Hej fuckmylife! Jag är egentligen för gammal för att svara antar jag, men jag tycker det är jättetråkigt att du ska behöva må så dåligt. Jag har väl också haft en hel del missflyt .. men snälla ta inte ditt liv! Bestäm dej för att göra något av ditt liv som DU mår bra av, även om du inte har jobb eller flickvän. Det är faktiskt många gånger så att man kan sända ut "dålig energi", så att folk omkring en drar sej undan utan att det är något fel på en. Du behöver något i ditt liv som gör dej glad! Vad gillar du att göra? Träna? Eller har du något du har hållit på med som du tycker var kul men som du lagt av med? Eller tycker du om djur tex? Skit i världen ett tag och skit i vad folk tycker om dej och gör det som DU vill göra! Var rädd om dej!!

Anmäl
2017-09-09 06:13 #3 av: AnnaFagerell

Du måste sluta tycka synd om dig själv och inse att ingen annan kan hjälpa dig mer än du själv. Sluta har fördomar om folk och sluta upp med att tro att bara du har det tufft. Pratar definitivt om egna erfarenheter! Har kämpat i 23 år, är 37, och kommer aldrig sluta kämpa! Livet är förbannat orättvist men vad hjälper det att känna så?
Det finns garanterat saker du kan ändra på för att folk ska uppfatta dig bättre. Ge dig inte! Sök jobb som ingen egentligen vill ha, det finns massor. Lägg kravgränsen på 0 och livet kommer vända dramatiskt. Och tänk på det åter igen, bara DU kan ändra på ditt liv och vid 27 har livet bara börjat.

Medarbetare på djurskydd.ifokus
Anmäl
2017-09-09 06:32 #4 av: Surpan

Det är svårt att tycka synd om dig när du har så vidrig människosyn.

Om du känner att du inte orkar mer så finns det jourtelefon att ringa för att prata med någon. Testa det.

Har du testat psykolog? Annars testa det. Jag lovar att du inte lider av en förbannelse.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-09-09 06:38 #5 av: Tjeja

Hej Fuckmylife!

När jag läser ditt inlägg får jag känslan av att det hänt något nyligen som fick "bägaren att rinna över" för dig.

Väldigt få människor har det bara lätt i livet och är glada eller ens nöjda hela tiden med sina liv. De flesta människor har saker i livet som de måste kämpa hårt med och som drar ner deras självkänsla och mående mellan varven.

När en person samlar på sig negativa känslor och bitterhet ligger det kvar där under ytan och märks hur man än håller masken och är "trevlig och glad" utåt. Det skrämmer bort andra människor. De flesta har nog med sina egna problem och orkar inte bära någon annans moln av bitterhet och sorger utöver sitt eget tyvärr.

Läs ditt eget inlägg igen men tänk dig då att det är en annan killes inlägg du läser. Någon som känner och har det precis som dig! Och tänk sedan hur du skulle känna och reagera på det om du mötte den killen. Hur skulle du känna då? Vad skulle du vilja säga till den killen? Vilka råd skulle du ge honom? Kanske skulle ni snabbt bli nära kompisar? Skulle ni i så fall stötta varandra och känna tröst i er gemenskap? Eller skulle ni kanske dra ner varandra ännu mer genom att bekräfta varandras känslor? Vad tror du? (Inget svar är rätt eller fel alla reagerar olika)

En annan sak jag tänker när jag läser ditt inlägg är vad bra och positiva saker du beskriver om dig själv men du ändå verkar missa att uppskatta. Som tex alla språk du talar. Wow! Har du försökt lära känna folk och söka jobb något i något annat land? Har du rest något i övriga Europa och lärt känna några där? Provat att leva en vardag där med jobb eller studier? Det är sådant som man ofta växer på i självkänsla och självförtroende.
När man mår bättre i sig själv och över vad man själv gjort och åstadkommit i sitt liv märks det också utåt och det attraherar folk istället.

Du skriver att du är 27 år. Visst man blir inte yngre med åren för att man redan är ung. Men ung är du! Ingen tonåring men en ung vuxen man. Du är fortfarande bara i början av livet så lugna ner dig lite. Alla vill bli lyckliga och må bra men det är inget som man får sig tilldelat. Det är något man måste bestämma sig för att vara och skapa åt sig själv genom att bry sig om vad man själv mår bra av istället för att jämföra sig med andra!

Sluta jämföra dig! Börja istället fokusera på saker du tycker om att göra och mår bra av när du gör! Vad mår du bra av? Att grubbla och älta alla "fel" i ditt liv? Mår du bättre när du tänker på allt det? Eller finns det något du tycker är spännande och eller något som är skönt? Tex någon träning fysiskt och/eller psykiskt? Plugga språk verkar du ju bra på tex? Promenader skriver du om. Hur skulle du känna om du sprang eller joggade så du fick svettas lite? Du vet att fysisk träning sätter fart på endorfiner i kroppen? Du vet hormoner som får en att må bra och per automatik ändrar hjärnan med tiden så det blir lättare att tänka positivt.

Ät nyttigt och träna är inte en klysha utan faktiskt ett effektivt sätt att bygga upp inte bara sin kropp utan även sin hjärna och sitt mående. :-)

Få föds med silversked i munnen. Men de flesta visar och vill visa sina positiva sidor utåt trots vad de kämpar med själva. Gå inte på myten att alla som ser ut att må bra och trivs med livet bara har det lätt och inte måste kämpa och brottas med svårigheter i livet! Alla normala människor har både saker de kämpar med och positiva saker de lyfter fram.
Har du tänkt på vad det finns för personer runt dig i din närhet som kanske behöver stöd? En vän som dig som lyssnar på dem, eller hjälper dem att se och göra positiva saker i sina liv?

Hjälp dig själv och hjälp någon annan! Ingen kommer servera dig glädje och lycka, det är något de flesta måste kämpa för och själva jobba hårt med att nå! Men så bra man mår sedan när man själv byggt upp sig själv!
När man tagit sig den tiden och det arbete som krävs. För det tar tid! Mycket tid! Varje dag. Hela livet. Något man ständigt behöver jobba med. I sig själv och i sina tankar och med sin kropp!

Kram på dig!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-09-09 16:10 #6 av: dennas

Några tankar/reflektioner:

Livsleda och självmordstankar är svåra att brottas med när man är ensam om att slåss. SÖK HJÄLP. T.ex. Självmordslinjen: https://mind.se/sjalvmordslinjen/ .

Detta kommer troligen vara svårt för dej att känna in, men jag hoppas att du orkar förstå: svartsyn är oftast ett tillfälligt tillstånd som går att få bukt med. Det kan ta lång tid och kräver mycket arbete, men det går oftast att hitta vägar. Motion, naturupplevelser, att vistas med djur är olika aktiviteter som kan hjälpa. Att hjälpa andra är också ofta verkningsfullt. Kan du hitta ett sammanhang där du kan hjälpa andra, så kan det också hjälpa dej. Inte bara för att "hjälp-mottagaren" blir glad utan för att givandet/hjälpandet i sej självt har påverkar ens måendet positivt.

Ge inte upp! En vacker dag är det du som sitter och svarar på ett sånt här inlägg - med hjälp av dina insikter och erfarenheter.

Men viktigast av allt: Använd inte din sorg och ilska över din tillvaro till att hata allt omkring dej. Det drar bara ner dej ännu mer. Försök att se "dessa sämre"  människor, som ändå lyckas, med nyfikenhet. Vad ger de som du inte kan/vågar/vill ge? Ofta gör svartsynen att man håller igen med saker och att man kanske missförstår. Har du målsättningar som passar ihop med dej som person? Eller söker "fel" saker?

Bra initiativ att ändå skriva i ett forum, men vet egentligen inte om detta är rätt forum!

GE INTE UPP! SÖK HJÄLP! LYCKA TILL!

Anmäl
2017-09-09 16:19 #7 av: Maria

När man mår så dåligt som TS gör så får man ofta en annan syn på tillvaron och andra människor och man är inte alltid så rationell i varken sitt handlande eller sina tankar och att som #4 skriva "vidrig människosyn" är väldigt okänsligt tycker jag.

Jag tycker att du TS ska ge dig själv en chans genom att söka hjälp. Det finns hjälp att få.

Jag önskar dig stort lycka till.

/Maria

 

Anmäl
2017-09-09 17:18 #8 av: Surpan

#7 Ja det kanske var lite okänsligt. Men att prata sådär om kvinnor och invandrare brukar inte vara någonting som kommer för att man mår dåligt. Och jag tycker faktiskt att man har ett ansvar att inte sprida sån människosyn hur dåligt man än mår. TS verkar ju inte direkt ha några problem med självförtroendet eftersom han pratar om hur bra och underbar han är och hur alla vill ha honom "egentligen". Han är en översittare, och visst, även översittare kan må dåligt och det är någonting jag inte önskar någon! Men jag anser inte att man ska tassa på tå för det. Även deprimerade kan göra fel, och då måste man få säga det.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-09-09 17:18 #9 av: Völse

Du är precis i den åldern när det började vända för mig. Sen blev det bättre och bättre, nu är jag 48. Sök professionell hjälp, det behöver nästan alla göra nån gång. Var snäll mot dig själv. Här ger vi aldrig upp! Lycka till!

Anmäl
2017-09-09 17:27 #10 av: Maria

#8 Hur kan du läsa in att någon är en översittare efter en kort text?

Jag kan det inte i alla fall utan jag läser bara att någon mår väldigt dåligt och söker ventilera sina känslor.

Sedan tycker jag att Häxor iFokus kanske är fel sajt.

TS...kolla runt på iFokus så hittar du säket andra sajter som kan ge stöd.

/Maria

 

Anmäl
2017-09-09 19:06 #11 av: Surpan

#10 du har rätt, jag vet ingenting. Och oavsett så hoppas jag såklart att TS får rätt hjälp hur han än är som människa. Jag önskar ingen olycka.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2017-09-10 01:27 #12 av: NiklasTyreso

Jag har mycket jobbigt bakom mig och hade i 20års åldern självmordstankar. Jag är glad att jag valt livet och har valt att försöka skapa mig ett bra liv. Nu vid 50 är det riktigt trevligt!
Ge inte upp!

Anmäl
2017-09-10 14:24 #13 av: synesthesia

Som andra skrivit, sök hjälp. Du skriver att ingen kan hjälpa dig, men om du verkligen lider av en depression så behöver du hjälp. Om du har en kemisk obalans i hjärnan så kan medicinering hjälpa. Helst i kombination med terapi, det brukar dock ta längre tid att få terapi inom vården p.g.a. mer tids- och resurskrävande.

Du har fått jättemånga bra tips på saker du kan göra själv för att ändra din situation, dock så är det nästan omöjligt om du faktiskt lider av en psykisk sjukdom (inklusive depression), om den inte behandlas så blir allt annat väldigt svårt, speciellt när du går igenom det själv. Träning, kost, rutiner och t.ex. meditation kan göra underverk för måendet, men som sagt, det kan inte bota en faktisk sjukdom. Det finns en rad andra saker du kan göra för att ändra din situation, men om du faktiskt funderar på självmord så sök hjälp direkt, vänta inte! Livet blir bättre.

Anmäl
2017-09-10 17:40 #14 av: dennas

En liten undran:

Du skriver att en psykolog inte skulle kunna hjälpa dej. Depression är ett medicinskt tillstånd. Om du bröt benet skulle du då inte vilja träffa en ortoped? Plåga dej inte i onödan. Du kan få hjälp! Våga lita på en främling, du har ju redan gjort det, när du skrev här. Glad

Idag är ju internationella suiciddagen, då man vill uppmärksamma denna problematik...

Anmäl
2017-09-10 21:06 #15 av: dennas

#14

Internationella suicidpreventionsdagen.

Anmäl
2017-09-12 19:24 #16 av: dennas

TS!

Även om vi inte har svarat så som du har önskat, så skulle det kännas att bra att höra av dej. Om så bara en ensam punkt i ett svar...

Anmäl
2017-09-12 20:34 #17 av: annsofairy

Hej,
min råd är att du borde fokusera dig på detta som plågar dig och börjar att bekämpa det.
Antagligen någonting demonisk p.g.a. dem hålla ofta på att trigger folk till självmord och verkar som en förbannelse!
T.ex.
I " The Book of Psalms in Folk Magic" ber man högt psalm 14/37/52 en vecka på morgonen och kväll så avtar den "evil gossip" i tankarna!
Lycka till!

http://readersandrootworkers.org/wiki/Category:The_Book_of_Psalms

Anmäl
2017-09-15 15:14 #18 av: Aleya

Som jag ser det: man gör livet så roligt man själv vill i många fall.
Men allt kan man inte styra över men göra det bästa man kan av det.

Jag vet hur trist det är att ha sökt 200 jobb och inte få ett enda. Men då bör man ändra nått i cv:et eller kanske utbilda sig till nått annat.

Gällande kärlek: visst är det trist att vara själv. Men där har ett perfekt tillfälle att fundera på vad man själv vill göra och acceptera sig själv och den man är. Något jag har märkt är viktigt här i livet.
Man kan säga att kärleken kommer när man inte jagar den som en tok. För jagar man så blir man förblindad och ser inte alla alternativ som ibland kan finnas framför näsan.

Jag föreslår dock att du börjar med att söka hjälp. Och att gå runt och vara arg på världen och andra är inte nått att rekommendera. Den enda som lider av detta är du och ingen annan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Värd för Endometrios

Anmäl
2017-09-20 08:12 #19 av: mjaumja

Sluta gnälla och gör något av ditt liv, du är ung. Alla har känt så i sitt liv, jag menar alla.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.