2015-02-16 08:06 #0 av: Bappho

Jag hittade den här berättelsen i boken Norrländsk folktradition av Ella Odstedt och tyckte den var charmig. Den visar också en generationsväxling, de som tror och de som inte tror.

"Då jag som barn var i Önskan i Skorpeds socken, var det en gumma som gick fargangs där (gick på socknen). Hon hade mycket tal om vitera, och när hon fick något ont så hade hon råke för och skulle kast ut. Och vi barn var så ivrig att leta igen de där småknytena.

Hon tog en lapp av allt hon hade på sig och snodde om dem med hårstrån och satte ihop med en knappnål. Något annat var det inte. Hon brukade gå ut på kvällen i farstudörren och kasta det över vänstra axeln.

Men vi barn var så otäck, så vi gick och letade reda på de där knytena och lade i rad på tröskeln åt henne. Då var hon så arg, så det fräste om henne". (Ån, Skorped)