Övriga övernaturligheter

Mara

2013-07-09 14:38 #0 av: Joggan

Mara

Jag letar efter några meningar om ”Maran”

Har ni haft kontakt med detta vad som beskrivs?
Vad tror ni vad eller vem Maran är på riktigt?
Har ni hört eller vet ni hur man bli av med Maran?
Jag skulle vara glad om ni delar med eras meningar.

Mara....

Ebbe Schön...
Maran är ett väsen som enligt folktron gav upphov till ångestfyllda
sömnupplevelser, särskilt kvävnings anfall.
Både barn och vuxna kunde bli "ridna av maran".
I Syd och Mellansverige var maran en kvinna som hade drabbats aven förbannelse.
På dagarna var hon en till synes normal människa,
men nattetid blev hon ofta tvungen att flyga ut och söka upp någon människa eller ett djur som hon kunde le plåga.
Hon tog sig in genom minsta nyckelhål eller kvisthål.
Det finns sägner om maror som klagade bittert över sitt öde.
I Liden i Medelpad sade en mara:

Hu, kallt å völet,
kallt å völet,
lången väg ti Kankelby.


Maran var oftast osynlig men kunde även uppträda i djurgestalt,
t.ex. som en katt. Norrut i landet menade många att maran var en elak
och avundsam kvinna som själv förvandlade sig för att kunna plåga andra.
I det området är likheten mellan maror och häxor stor.
Söderut, främst i Skåne och Bohuslän, påstods det ofta att hennes moder bar skulden.
Hon ville ha en lätt förlossning och kröp därför genom fosterhinnan till ett föl.
Märrar har lätt för att föda, och precis så lätt blev det nu också för modern,
eftersom "lika ger lika".
Hon slapp smärtor, men som straffblev dottern en mara.
Hade det varit en pojke hade han blivit en varulv.
I södra Sverige sägs också att maran kan vara gengångaren efter en död kvinna som aldrig har fått gifta sig,
eller att hon är en levande kvinna som inte har gått åt på äktenskapsmarknaden och nu längtar efter karlsällskap.

Söderut i landet kunde maran bl.a. vara ett erotiskt väsen som uppsökte sovande män.
Ibland slutade besöket med att mannen låg med maran.
Någon gång blev det äktenskap mellan maran och den hon besökte.
Det sägs vanligen i sägner om sådana äktenskap att makarna kunde vara lyckliga en kort tid,
men att känslorna försvann, eftersom förbindelsen inte hade tillkommit på riktigt vis.
Bland de djur som maran plågade drabbades särskilt hästar.
Detta märktes tydligt på dem, för de stod svettiga och trötta på morgonen och hade ibland fått toviga "marflätor" i manen.
Maran visste vanligen inte efteråt vad hon hade varit med om under natten.
Hennes förbannelse kunde hävas om någon sade till henne att hon var en mara,
just i det ögonblick när hon återvände till sin kropp.
För att skydda sig mot maran satte man skorna framför sängen med tåspetsarna riktade utåt.
Linfrö skyddade också bra, så därför strödde man lite runt sängen eller drack ett avkok.
Djur skyddade man genom att hänga en lie eller en död skata i lagårds taket.
Utmärkt var att lägga en psalmbok i fönstret, sedan man hade stoppat in mängder med kohår mellan sidorna.
Maran fick i uppgift att räkna alla hårstrån innan hon gjorde något annat,
och det hann hon inte med på en natt och kunde därför inte göra någon skada.
Hellre flög hon då till ett annat ställe. Maran kunde också få andra svåra räkneuppgifter:

Mara mara minne
du får ej bli här inne
förrän du räknat fåglar i skog
fiskar i flod alla ekaträ
och Guds ord.

Även upphängda markvastar - kvastlika ansamlingar av grenar på träd - och marstenar - sländtrissor - gav skydd,
liksom ritade eller målade fem eller sexuddiga kors, som man här och där kallade markors.
Tron på maran är internationell.
Detta är ett av de äldsta och mest utbredda av alla folktroväsen.
Redan sumererna talade om demoner som kom till folk nattetid och vars omfamningar ingen kunde motstå,
och liknande demoner fanns även i grekernas och romarnas föreställningsvärld.
Ordet mara kommer, enligt många språkforskares mening,
från en gammal germansk ordstam som betyder 'pressa' eller 'krossa'.
Ordet har alltså samband med den lidande maran vållar. Men tolkningen är omstridd.


Mara

Ur uppslagsverken...


Mara kallades förut en känsla av kvävning, beklämning eller tryckande tyngd över bröstet, som uppkommer i sömnen. Den medför ofta ett häftigt uppvaknande med ängslan och oro. Orsakerna kan vara många, ibland allvarliga, såsom hjärtsjukdomar, matsmältningsrubbningar, men ibland kan symptomet vara rent stressrelaterat och sågs t ex förr som ett uttryck för det man kallade neurasteni.

Av "maran" skapade folktron tidigt ett trolldomsväsen, som omtalas redan i de fornisländska sagorna och som kallades Nattmaran. I Norden tänkte man sig maran i form av en kvinna som smyger sig in i sovrummet på natten, genom nyckelhålet eller minsta lilla springa, och sedan sätter sig grensle över den sovandes bröst (att "ridas av maran"). Ordet har också givit upphov till uttrycket mardröm för hemska drömmar.

Maran sade ibland vara en människas ande, men behövde inte ha en människas gestalt när den hemsökte folk om natten, utan kunde se ut som till exempel en katt, hund, apa, mus, fjäder eller garnnystan. Det finns olika uppgifter om vad som gjorde människor till en mara, ibland på grund av avund eller för att en katt hoppat över ett odöpt barn. I de gammaldanska landskapen berättades det att havande kvinnor som försökte få en lätt förlossning genom att krypa igenom fosterhinnan från ett föl straffades genom att barnet, om det var en flicka, blev en mara. Om barnet var en pojke blev det istället en varulv.

Ibland avsågs med maran Lilit, skogsråets mor, och ibland ansågs det vara vissa kvinnor, som under natten - ofta ovetande eller mot sin egen vilja - blev maror. Eftersom maran inte kunde komma upp i sängen till den sovande utan att först stiga i hans fotbeklädnad, bjöd försiktigheten att man helst skulle ställa sina skor under sängen med tåspetsarna utåt. Maran troddes "rida" inte bara människor utan också hästar, vars manar hon gärna sammantrasslade till martovor.

Även människor bar marlockar; under 1600-talet blev det till och med mode att bära sådana flätade "kärlekslockar", som ansågs lyckobringande och skulle skydda mot sjukdom. Kung Kristian IV av Danmark bar till exempel en sådan på vänstra sidan av huvudet. Tron på dessa marlockars betydelse, som antyddes i en svensk bok redan på 1300-talet ("Själinna thröst"), fortlevde hos allmogen ännu vid mitten av 1700-talet. Slutligen var det maran, som ansågs orsaka de så kallade markvastarna; ett slags knutar på gran (tall) och björk, som uppkommer genom att en gren växer ihop till en tät risklump. Maran sades ha ett särskilt nöje av att rida på en sådan "kvast", och hon skulle för sin ritt hellre använt denna än hästen. Därför kunde man förr på vissa gårdar få se en markvast uppspikad i stallet, för att hästen skulle få gå fri från den besvärliga ryttarinnan.

Markyss kallas blåsor som plötsligt uppstår på läpparna.


Häls/Joggan

Anmäl
2013-07-09 14:41 #1 av: Joggan

Mina sammanlagda information...

http://www.scribd.com/doc/147762227/Maran

och

http://www.scribd.com/doc/152659554/Skydd-mot-Maran

Anmäl
2014-03-08 15:10 #2 av: Joggan

Maran klagade...

....kallt å völet, kallt å völet, lången väg ti Kankelby.....

undra om någon vet vad "völet" kunde betyder?

Anmäl
2014-03-08 15:34 #3 av: Bappho

Ett boktips till dig. Föreställningar om maran i nordisk folktro av Catharina Raudvere.

Du kan också göra ett googlesök på: "eva pocs" "mora" och hitta några fler bra titlar att läsa.

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Anmäl
2014-03-08 15:48 #4 av: Joggan

Tack för det!

Catharina Raudvere har jag hemma och läst!

men ...du vet inte vad "völet" kunde betyder?


......jag ska kolla med Eva Pocs..


Kul!..hittat!

http://books.google.se/books?id=SQTO5_sCraoC&pg=PA138&lpg=PA138&dq=eva+pocs+mora&source=bl&ots=DPmRVY6H05&sig=lS8m5fJxE02yGX5dgrWfnD_DuqM&hl=sv&sa=X&ei=3C4bU9ivBYi14ASsloGYBw&ved=0CH0Q6AEwCQ#v=onepage&q=Mora&f=false

Anmäl
2014-10-31 07:16 #5 av: Bappho

Här är en berättelse om en maraupplevelse från en annan del av världen jag hittade på sajten http://www.southern-spirits.com/

HAG RIDING AND WITCHCRAFT by William Grimes  (1784-1865)

Sajtvärd för Häxor iFokus
Mina bloggar: ALBA CORAX och KARTOMANTI
Spår i Lenormand: Eyskogamork@hotmail.com

Twitter: Alba Corax

Anmäl
2014-10-31 10:19 #6 av: skogsbergs-anna

Det slår mig vad eländigt det är för de stackare som blir ridna och ingen tror på dem, inte är det väl många som tror på Maran nu för tiden. Stackare!

Anmäl