hur hade du tänkt dig?

Som vanligt vid våra fullmåneresor. Ni får gärna komma med målet/intentionen för resan, annars gör jag bara min egen grej. Är lite förkyld och kreativiteten flödar inte, men månen kallar!

Jättegärna, men det kan bli lite sent för min del, ungarna är ovanligt pigga.

Det är lugnt, jag hinner själv inte innan tio:-) Vem vill lägga sig tidigt på fullmånekvällen!

Jag brukar ha den dåliga vanan att somna, men om jag kan avstå från såna dumheter, så kunde det vara kul med temat "meningen och vinsten med att göra fel och begå misstag".

Intention? Eller ska vi bara ses vid häxbrunnen och uträtta våra egna ärenden? Jag är ute efter bekräftelse, att få se klart en liten bit av stigen framåt.

Nu var vi tidssynkade dennas:-) Och intentionsmässigt också, de tangerar varann iaf! Härligt att vi blir några stycken, jag ska strax sätta igång! Somna inte nu och hoppas att de små susar sött under månens glans;-) Vi ses!

Nu är jag färdig ( puh) och beger mig strax, vi ses ;)

Hur gick det för er?

Vågar jag berätta?

Min intention ställde nog till det redan från början, för min resa började som en nidbild av en häxa. En galen färd på en kvast i kolsvart natt, och väl framme vid brunnen virrade jag runt som en tok och sopade med kvasten och ställde den sen jämte brunnen.

Sen har jag glidit in och ut ur vakenhet och sömn och haft så intressanta upplevelser. Varje gång jag vaknade, så tänkte jag "Aha, så intressant!" och sen gled jag in i sömn igen. Till sist somnade jag på riktigt, och nu minns jag inte de intressanta upplevelserna utan bara att de var bra. Hrm!

I alla fall så kände jag mej inte bekväm med att uppträda som en tok, fast det verkade vara en förutsättning för att ha glädje av sina misstag. Hur originell och avvikande vågar jag vara? Är jag rädd för att såra andra, eller är jag rädd för att bli utskrattad?

Jag känner det som att det såddes frön i mitt undermedvetna, som mycket väl kan slå ut som vackra blommor. Jag får väl vattna väl…

Jag flög i vinande snö, kom fram till brunnen och dansade till en kvinnas trummande, efter det gick jag in i skogen och fann en ensam röd flugsvamp mitt i allt ungefär här kom jag på att jag är naken (?!?), vad svampen betyder är jag inte riktigt med på men att vara avklädd är att visa omvärlden för mycket, obekvämt och för nära - synlig sårbarhet. Att göra misstag är att stå naken inför sig själv och andra, våga se & visa och sedan gå vidare med ny kunskap och inse att man kommer att behöva stå naken igen.

Det är galet irriterande att inte minnas efteråt, jag vet inte hur många gånger jag har lovat mig själv att skriva upp det på en gång.

Jag fick rådet att lita på mina gåvor och inte låta mig distraheras av andras åsikter. Jag la tarot-kort efteråt och rådet blev förstärkt. Det var intressant att hänga vid brunnen, det var bra stämning och igen upplevde jag händer som greppade mina och försökte hjälpa mig se. Och återigen kunde jag inte se, det börjar kännas frustrerande! Ge gärna tips hur jag kan utveckla den där biten! Där har jag verkligen kört mot väggen.. Och så kände jag en stark Bapphoansk närvaro, kanske en av dina själsdelar var där;-) Eller finns det en brunnens väktarinna kanske?!

#12 jag har själv lite svårt (att resa just nu) och att se, motståndet är större än vanligt det senaste halvåret, dyker jag för djupt kan jag knappt styra det och hamnade i ett rum senast där ett samtal på engelska fortlöpte, tar jag det för ytligt och det blir inte bra heller. Undrar om man ska ta dessa djupdyk och sätta klockan? Det är svårt att splittra medvetandet såhär och behålle den där delen i kroppen så man inte förirrar sig och är medveten.

Finns det nån bra bok att läsa om ämnet? Jag har också funderat på ifall olika personer har olika sätt att se och resa, jag kanske använder fel teknik?

Aleistar crowleys control of the astral body (finns gratis på nätet) och Draja Mickaharics magical techniques är helt ok.

Annars funkar spänn och slätt övningar bra för mig, släppna av i ca 5-10 minuter efter det och sedan brukar jag kunna dra mig ut, eller…det är mer som att se med ett annat sinne än ögonen för mig.

Hitta det som triggar dig bäst, gör en repetoar och följ den alla gånger. Det gör att det går fortare för mig iaf, kroppen känner igen vad den ska göra, även om kropp och knopp just nu stretar en del.

Tack för tipsen, jag återkommer till ämnet senare!

Kuutar jag skrev fel bok!, hoppas du inte var snabb med att få hem den,  Magic Simplified av Draja Mickaharic ska det ju vara. Den andra är också intressant med handlar inte om det du frågade om.

Jag ska försöka hitta dom som fysiska böcker, det går sakta när man bor i skogen och vill undvika stadsbesök;-) Så ingen fara!

Och så vart det dags igen! Nån som är sugen? Stass, jag har inte lyckats ta itu med böckerna än, men seende-problematiken kvarstår. Solnedgången inspirerar mig att titta längre bort, i tiden/rummet, kanske det vore ett sätt att gå vidare?

Vilken tid och intention?

Jag har svårt att komma iväg för tidigt.

Jag kommer nog inte att kunna komma iväg idag, tyvärr.

Vid nio? Min dotter har tydligen läst mina tankar idag, hon föreslog en pratstund med Freja om kommande ting:-) Öppen för andra förslag ;-)

Tjohej!

Jag har hållit mej vaken!

Jag var som vanligt trött när jag skulle sätta igång, men ett rådjur fick mej alldeles exalterad, därav min vakenhet. Ställde mej vid ett fönster med utsikt mot fullmånen och kallade in den gudinna som jag ville ha kontakt med, när plötsligt ett rådjur lugnt går förbi fönstret. För mej blev det ett tecken, för just rådjur har haft en märklig förmåga att dyka upp på speciella vis. Det var inte alls omöjligt att rådjuret skulle dyka upp, men hon gick dock inne i samhället vid en tidpunkt många fortfarande är ute och rör sej. Och att det sen blev precis när jag stod och kallade in gudinnan. Jag blev så upphetsad att jag nästan fick svårt med koncentrationen…

Jag tog med en gammaldags vattenhink i trä till brunnen och tvättade hela mej tre gånger i det kalla vattnet. Först renades kroppen, sen själen och sist anden. Varför de två sistnämnda skulle vara åtskilda vet jag inte än, men det ska jag snoka i. Sedan fick jag äran att smörja gudinnans fötter och att kamma hennes hår.Håret prydde jag sen med vita och mycket ljust rosa rosor, vilket jag inte heller till fullo förstår. Väldoften är inga problem med, men färgvalet? Måste snoka vidare.  Jag fick också äran att vara/bli hennes dotter.  Det som var målet att fråga om framtida händelser kändes så ointressant i det nu som uppstod att jag helt avstod från att fråga. Jag ville inget annat än att vara där utan förstånd utan ord utan människor…

Jag är helt tagen fortfarande och jag hoppas att jag inte i min sprudlande glädje har berättat mer än jag vill…

Jag är inte helt frisk och vet inte om det jag såg hade med det att göra. Allt jag såg gick i ett guldgrönt skimmer, vet inte vad det betyder.

Jag var lite fräck och körde Jacob brottas med ärkeängeln-stilen. Trots noga förberedelser, skydd och jordning var jag jättetrött efteråt, men också mycket nöjd:-) Är man en liten fis i ett oändligt universum så måste man skrika högt för att bli hörd!